Ja inte sjutton vet jag, men Sisterhood of the World Blogger Award verkar åtminstone kunna vara ett sätt att upptäcka nya bloggar och på köpet göra reklam för sig själv. Nu när jag blivit nominerad ska jag, elak som jag är, såklart sprida kedjebrevet vidare och allokera bandbredd i cyberrymden. Tack Stefan Hagel för nomineringen! Det man skall göra efter att ha blivit nominerad är:
1 – Tacka och länka till nominerarens blogg. (Check)
2 – Ha med Sisterhood of the World Bloggers-loggan. (Jorå, check där med)
3 – Svara på de 10 frågor du fått. (Shibbycheck microphonecheck)
4 – Nominera 10 stycken bloggare och ställa 10 nya frågor till. (Följer inte så många bloggar så jag får inte ihop 10, men terroriserar några i bokstavsordning så ni inte börjar slåss. Hoppas ni svarar. Och ja, jag avskyr också kedjebrev men är, som en kollega sa, förutsägbart oförutsägbar så jag gör ett undantag. Nästancheck?)
Stefan Hagels frågor med mina tillhörande svar:
1. Du som skriver/tecknar, varför gör du det?
Kan bara inte låta bli. Jag har alltid haft huvudet fyllt av bilder och berättelser, ofta inspirerad av drömmar. Jag berättade i min barndom först i form av teckningar, inspirerad av John Bauer, Hans Arnold, Conantidningar, Läderlappen (jepp, inte Batman) och Fantomen. Sedan började jag måla i olja då jag upptäckte Boris Vallejo, Luis Royo, Salvador Dalí, Michael Whelan, Brom, Simon Bisley… Listan kan göras lång. Skrivandet har funnits där också, jag har bara inte insett det, men plötsligt pockade det på min uppmärksamhet. Under en period som arbetslös gjorde jag slag i saken och började skriva mitt epos och nu är jag fast. Jag älskar det! Fast hinner tyvärr aldrig måla. (Ska bara få den där förbaskade tiden att räcka efter heltidstjänst, gård med renoveringskåk, småbarnsförälderliv…)
2. Vad kommer först, karaktären eller världen, berättelsen eller en dialog, titeln eller kanske bara ett ord? Berätta gärna.
En karaktär i en scen i världen skulle jag vilja påstå. Ofta får jag en idé från en dröm där miljön är väldigt specifik och en särskild handling utspelas. Sedan kan ursprunget muteras totalt längs resan och kanske inget kvarstår när jag är klar. Jag har huvudet sprängfyllt av idéer som väntar på tid att uppmärksammas på papper. Titeln på skräckromanen jag skriver just nu dök upp tidigt i processen och är så klockren att jag knappt kan hålla mig med att avslöja den. Domännamn är reggat och jag hoppas titeln får vara ifred hos andra författare tills jag släpper lös min best. Idén till boken kom såklart från en dröm. Jag jagade älg och lyckades skjuta en, men när jag kom fram låg där en döende man istället.
3. Vilka ”ingredienser” ska ett verk innehålla för att du ska vara nöjd? Det vill säga vad har du för krav på en god bok/serie?
Jag vill helst ha ett övernaturligt inslag, eller åtminstone något som är udda. Lite skevt och fult. Gör trots detta undantag, nu senast med Emelie Schepps deckare ”Märkta för livet” som till min glädje överraskade mig med något udda, om än inte övernaturligt. Sedan vill jag ha det mörkt, skitigt, våldsamt och sexigt. En god bok/serie ska ge mig en känslostorm, kanske pressa ur mig en tår, men främst vara spännande och inte alltför förutsägbar. Har svårt för ”roliga” böcker som jag ofta mest tycker känns ansträngda men humor får ändå gärna vara ett inslag. Enligt en recensent är det jag själv skriver ”emellanåt förvånansvärt roligt.” Vad skam hon nu menar med det? 😛
4. Vilken bok/serie som du tyvärr inte har skapat önskar du att du faktiskt hade legat bakom? (Varför är den så bra?)
The Mistborn-serien av Brandon Sanderson för att den är så äckligt smart. Sedan har den sina brister då karaktärerna tenderar att vara så förbaskat präktiga, men världsbygget och magisystemet är oerhört genomtänkt och rentav genialt. Och Vin är en cool tjej i huvudrollen. Läs!
5. Vilka (andra) böcker/serier har inspirerat dig? (Ge gärna 3-5 exempel, om du kan, och motivera gärna dina val.)
Blir endast fantasyverk här, även om jag hämtat inspiration från allt möjligt jag läst. Fast fantastik dominerar onekligen min läsning.
- Silmarillion mer än Sagan om Ringen då den förstnämnda har mer svärta och tragik. Och varulvar! Och incest! Inte lika tillrättalagd med andra ord.
- The Wheel of Time / Sagan om Drakens Återkomst. Robert Jordan visade mig ett språkligt sätt att skriva som var mindre pompöst och mer jordnära än Tolkien och var väldigt noggrann när han byggde upp sin värld och sitt magisystem. Tyvärr skenade han iväg som en solfjäder med handling och karaktärer. Brandon Sanderson styrde upp hyfsat på slutet, när Jordan plockat ner skylten.
- Fionavars vävnad och även Tigana av Guy Gavriel Kay. Böckerna innehåller lite mer sex än ovan nämnda och är inte sådär jättelyckliga.
- Krönikorna om Thomas Covenant den Klentrogne av Stephen Donaldson. En riktig antihjälte som det mest går åt skogen för. Stor inspirationskälla för min Serahema Saporium-serie, vilket recensenterna verkar missa. De lär kanske bli varse vad det lider…?
- Neverwhere av Neil Gaiman. Skön blandning av svart humor och… svart humor? Läcker miljö med udda karaktärer.
6. Så här på rak arm ska man inte sticka under stol med att det är lätt att trampa i klaveret och fastna i klichéer, stereotyper och plattityder. Är det något du tänker på? Hur gör du för att undvika dem och vilka irriterar du dig mest på?
Jag förlitar mig nog lite på mina korrekturläsare där och ägnar det inte jättemycket tanke. Tycker jag själv att det är intressant att läsa så skriver jag. För mig är skrivandet ibland minst lika spännande som att läsa då jag ofta utforskar världen och berättelsen medan jag skriver. I min första bokserie lade jag initialt inte så stor möda på att vara originell i ramberättelsen då man bara behöver knalla in hos sfbokhandeln för att konstatera att de flesta bra idéer redan är tagna. Istället är min ambition att förmedla kvalité i detaljerna och skriva trovärdiga karaktärer istället för ädla kungaättlingar och fagra alver. Att låta de små handlingarna vara det som driver ramberättelsen framåt och göra dem realistiska och engagerande. Och efter hand som berättelsen utvecklas har jag en del avsteg från standardformuläret på lur, även vad gäller ramberättelsen. 😉
Eftersom jag mest, åtminstone historiskt, har läst fantasy irriterar jag mig oerhört på när författare använder orcher, alver och till och med hobbitar. Dvärgar är jag själv skyldig till men lånar snarare från nordisk mytologi än Tolkien och har gett dem en egen touch. Visst är det svårt att hitta på egna användbara minions, men författaren kan väl åtminstone försöka? Jag är oerhört avundsjuk på Jordans trollocker. Skulle velat uppfinna dem. Fanfiction läser jag inte. Sedan gillar jag inte när det blir en rollspelskänsla, typ att storyn kunde ha hittats på av en trettonåring som sitter och slår tärning för att avgöra hur det ska gå. Inget fel på rollspel. Tvärtom, men jag vill inte att en bok ska kännas som ett. Det får inte bli pubertalt. Därför har jag svårt för RA Salvatore och Nick Perumov även om de båda har inslag som är jätteoriginella.
7. Har du några goda tips för en aspirerande författare/illustratör/serieskapare?
Don´t quit your day job. Inga stora pengar väntar för genomsnittskreatören, men kör för fan. Och en del lyckas ju uppenbarligen. Känns det rätt i hjärtat så är det garanterat så. Bygg upp en författarplattform tidigt (blogg och sociala medier), gå med i forum och skapa dig ett namn parallellt med att du skapar så har du kortare startsträcka och lyckas troligen sälja bättre när du väl släpper ditt första alster. Om det är av vikt förstås men får du en inkomst på ditt skapande är det lättare att lägga mer tid på det. På sikt kan du lyckas om du bara har driv och jävlar anamma.
8. Vad är det roligaste du har hört en – eller flera – läsare säga om ditt/dina verk?
Jag blev jämförd med Paulo Coelho vilket var oväntat. En recensent tyckte att min bok lika gärna kunde ha varit skriven av en av de amerikanska giganterna. Olika läsare hittar olika guldkorn men det är alltid kul när läsare ser de andliga kvalitéerna. Överlag har jag fått väldigt bra recensioner vilket såklart känns bra. Blir ofta jämförd med David Eddings vilket givetvis är roligt, men han är knappast en favorit. Många tycker att läsa min bok nästan känns som att titta på en film vilket jag ser som bra då jag vill ha ett tydligt driv i berättelsen. En page turner 🙂
9. Oavsett om hen är författare eller tecknare så blir det rimligen till slut ett omslag i någon form. Vad betyder bok- eller seriealbumsomslaget för dig och hur mycket kan du påverka dess utformning? (Ge gärna exempel på vad du anser är bra respektive dåliga omslag.)
När jag skrivit klart min första bok (redan 2004! Bokkontrakt dröjde) gjorde jag ett studiebesök hos sfbokhandeln i Gbg för att kolla mina utsikter att hamna i deras bokhylla. Då visade man mig skräckexempel men dessa fanns trots allt i butiken vilket gav mig hopp. Jag insåg däremot att ett omslag måste vara kanon om man ska synas i mängden. Att få boken till butiken är bara början. Skräckexemplet jag visades var en pixlig bild där man inte alls kunde se vad den föreställde eller vad författare och titel var. Hemskt, men jag tänker inte hänga ut någon. Jag presenterar bilder, idéer och förslag för min förläggare Frida på Mörkersdottir så tar hon fram ett omslag som jag får ge ett utlåtande på. Sedan värker vi fram en kompromiss som båda blir så nöjda med som det bara går för en kompromiss. Detaljerna på omslaget är jätteviktiga för mig då det ska få en läsare att plocka upp boken och bli intresserad av mig som okänd debutant, men även ge ledtrådar om boken. Till Serahema Saporium ville jag inte ha bilder som var typiskt fantasy utan snarare mer åt historisk roman -hållet. Min ambition är att även locka läsare som kanske aldrig läst fantasy och för mycket drakar och magi på omslaget skrämmer nog bort dem. Jag vill även ha omslag som kan locka både ungdom och vuxna. Har redan idéer till resten av bokserien och kan avslöja att de lite löst följer ett tema runt vilken magi som avhandlas i boken.
Omslaget till Pål Eggerts bok ”Borde vara död” är riktigt snyggt! Annars är nog favoriterna de två omslagen av Luis Royo som användes till svenska översättningen av Wheel of time. Klassiska fantasymotiv som jag tyvärr inte lyckas googla fram. Inte porriga som det mesta han gjort på senare år, vilket kanske inte framgår av länken.
10. Vad händer härnäst för dig i skapandeväg, det vill säga vad kan vi som väntar på något gott hoppas på från dig – och när?
Del två i min Serahema Saporium-serie kommer nu i december och heter ”Serahema Saporium 1:2 – Bäraren” eller förenklat ”Bäraren” om man inte klarar av det långa namnet. Sedan håller jag på med en skräckroman, men det är svårt att få tiden att räcka till då jag förutom heltid som elektronikingenjör även jobbar med att pytsa ut resten av delarna i Serahema, som är hyfsat färdigskrivna. Skräckisen blir i vilket fall en ganska ruggig kriminalberättelse i glesbygdsmiljö där jag gör upp med mina egna upplevelser som utbränd, kombinerat med en historia om tjuvjakt på varg och karelsk runmagi. Det går rejält åt helvete i den lilla byn kan jag avslöja! Dessutom har jag en barnbok på gång. Självklart med tomtar, troll och udda fantastikinslag. Lite av en hybrid mellan Pettson och Findus och mumintrollen.
Tack Stefan för nomineringen och de roliga frågorna!
Och mina nominerade är… (se nu till att spana in deras bloggar också för böfvelen)
Här är mina frågor:
- Millenium-böckerna, Hypnotisören, Låt den rätte komma in och just nu Cirkeln har blivit eller ska bli film. Lek med tanken att en av dina böcker ska bli internationell film/tv-serie. Vilken regissör skulle bäst förmedla din vision och vilka skådisar vill du se i huvudrollerna?
- Du har i flera år skrivit på ”Den stora romanen” och är nästan klar. Då dyker en nästan identisk bok upp i handeln. Vad gör du? Slänger projektet eller ger ut det ändå? Skriver om?
- Själv använder jag ofta musik som inspirationskälla när jag skriver och sätter upp spellistor i Spotify beroende på skrivprojekt. Vilken musik vill du lyssna på eller ska det vara helt tyst?
- Om du fick en betald resa vart som helst på jorden i en månad för att få inspiration och skriva din nästa roman, vart skulle du åka?
- Så här i Movembertider, om du fick vara en mustasch på en känd person en kort stund, vems mustasch skulle du välja? Vilket ögonblick skulle du uppleva? Vi utgår såklart ifrån att mustaschen har förmågan att använda alla mänskliga sinnen och observera sin omgivning.
- Om du får välja mellan kommersiell framgång eller nobelpriset i litteratur, vilket väljer du?
- Välj en genre du inte själv är verksam i och berätta hur du skulle förnya den?
- Åter till filmmediet. Man ska göra en film om dig. Vem spelar huvudrollen? Du får inte välja dig själv.
- Du har fått skrivkramp. Alla idéer känns värdelösa, intrigen platt och karaktärerna klyschiga. Självförtroendet är kört i botten. Hur tar du dig vidare?
- Du inser att allt, verkligen allt, du skriver blir verklighet. Hur skulle du använda denna gåva/förbannelse?