”Runristaren” är välskriven svensk fantasy som lovar gott inför framtida verk av Andrea Grave Müller. Fram tills nyligen kände jag inte till Andrea, men fick upp ögonen för hennes novellsamling ”Runristaren” på Facebook och blev intresserad. Nu när jag har läst igenom boken kan jag bara konstatera att den levde väl upp till mina förhoppningar. Jag läser sällan noveller, kanske av just den anledningen att de är så korta och jag själv gillar att investera i långa berättelser. Andrea utnyttjar dock formatet väl och lyckas etablera miljöer som känns trovärdiga och karaktärer som känns äkta och fångar mitt intresse. Särskilt väl lyckas hon i berättelsen ”Shegerja” som ger mig vibbar av H.P. Lovecraft. Det är också den novell som har ett av de tydligaste sluten. Många av de övriga novellerna har ett öppet avslut vilket gör mig en aning besviken fast samtidigt kittlas min egen fantasi om vad som händer därnäst. Novellen ”Timglas” seglar initialt upp till favoritnivå och har en del skönt originella grepp. Dessvärre övergår handlingen till att bli en aning tramsigt komisk vilket förstör illusionen för mig och jag tappar den känslomässiga kopplingen till berättelsen. Absolut inget fel på humor men i detta fallet fungerar det inte för mig.

”Blå ögon”, ”Stenväggar” och ”Tjänster och gentjänster” däremot är goda exempel på Andreas förmåga att skapa berättelser som känns genomtänkta och har en skön atmosfär. Överlag skulle jag vilja jämföra Andrea med Ursula K. Leguin då båda kanske inte ägnar sig åt gigantiska världsbyggen utan snarare håller det hela lågmält och därmed skapar en ständigt närvarande trovärdighet. Det är nästan så jag misstänker Andrea för att själv vara en häxa/ wicca då hon beskriver dessa element särskilt trovärdigt. Bara ett plus i min bok i så fall 😉

För att summera är detta en mycket läsvärd novellsamling som rekommenderas varmt. Jag ser fram emot kommande verk av Andrea Grave Müller.

Betyg [8/10] Bumlingar.