Det är något särskilt när man gläntar på dörren till fantasins värld och får vittring på en berättelse, vare sig det handlar om att skriva en novell eller roman, måla en tavla eller att skriva ett stycke musik. Just då är jag där, närvarande i berättelsen och försöker suga i mig så mycket som möjligt för att sedan efter bästa förmåga förmedla det jag har tagit del av. De flesta av mina berättelser är sprungna ur drömmar, bilder eller tankar som fladdrat förbi. En sådan berättelse är den jag nu i morse skrev klart det första utkastet till. Själva idén har funnits där länge men den behövde mogna och få tid för sig själv. Nu när jag är sjukskriven har jag passat på att utforska vad den egentligen innebar. Skrivit några stycken, tagit det lugnt några dagar, grubblat lite och lagt till.

Ursprungsbilden var enkel. Jag såg framför mig hur två ungdomsgäng möts bland de sönderbombade ruinerna av en stad och strider mot varandra. Inte med vapen eller händer utan med musik. De spelar på olika instrument och ur deras musik skapas magi. Demoner manas fram och krafter släpps loss i en kamp på liv och död. Säkerligen har andra författare utforskat musik som magiform tidigare, men när jag började skrapa på ytan hittade jag en idé om audiomantik som fungerar väldigt bra och plötsligt hade jag min berättelse om två unga systrar, den något äldre Ziya och den puckelryggade Bliz. Tillsammans försöker de överleva och bemästra den värld som skapats ur mänsklighetens sista krig. Ett krig där man slutligen lyckades bomba sönder själva verkligheten och nästintill utplåna mänskligheten på köpet.

Det blev en novell men materialet skulle faktiskt kunna räcka till en hel roman. Fast jag tyckte det fungerade bra även som novell för att utforska konceptet och det känns väldigt bra. Och jag behöver knappast fler bokprojekt om jag säger så. Framtiden får utvisa vad det leder till men kanske den blir ett bidrag i en novelltävling eller så ger jag ut den själv som e-novell. Nu återstår att skicka ut till testläsare som får tycka till innan den får sin definitiva skrud.