@emelieschepp lyckades överraska mig! #märktaförlivet började som en ordinär deckare, men en bit in i handlingen insåg jag att jag var totalt fast och bara ville veta mer. Emelie åstadkommer detta genom något jag inte vill avslöja, men det är snudd på genialt. Då jag inte vill förstöra upplevelsen för nya läsare konstaterar jag istället att Emelie gjort sin läxa. Hon verkar ha analyserat genrens fallgropar och undvikit de flesta, om än inte alla.

Om vi backar bandet lite så är detta något så sensationellt (för mig) som den första deckare jag läser. Visst har jag sett ganska många tv-deckare, alltifrån Jane Tennison till Roland Hassel och Beck, men egentligen aldrig känt mig dragen till genren. Det är ju fantasy jag brinner för, den genre där jag själv är verksam som författare. Fast jag irriterar mig så på att folk inte ger fantastiken en ärlig chans utan bara dömer ut den utan att ens ha läst en rad. Precis som jag själv har gjort med deckare. Så i år bestämde jag att jag ska börja läsa deckare. Och kanske på köpet få folk att läsa fantastik? Jag lyssnade redan på Deckarpodden med Emelie Schepp och Sofie Sarenbrant som inspiration för en skräckdeckare jag skriver på. När jag då fick syn på Emelie på årets bokmässa i Gbg så gjorde jag slag i saken och knep en signerad bok.

Handlingen utspelar sig i Norrköping där en chef på migrationsverket hittas mördad i sin villa. Mordet verkar planerat, men de enda spår man lyckas säkra är handavtryck från ett barn. När så en död pojke hittas intill mordvapnet på en strand skruvas tempot upp och blir en kamp mot klockan. Åklagare Jana Berzelius utses till förundersökningsledare och när hon inser att den döde pojken har ett namn ristat i nacken blir fallet med ens personligt och verkar höra ihop med de mardrömmar hon haft sedan barndomen.

Främst var jag nyfiken på om boken levde upp till den publicitet Emelie Schepp har fått. Man pratar ju mest om hennes fantastiska framgång som egenutgivare med 40.000 ex sålda, inte så mycket om själva boken. Men boken levererar absolut. Främst är det Jana i huvudrollen som får boken att sticka ut. Visst, resten kanske följer deckarmallen hyfsat men det ska det väl ärligt talat göra? Där finns även en polis med ett slags form av missbruk/kleptomani och ett par poliser som har en strulande kärleksrelation, vilket skapar bra dynamik. En sak jag retar mig på, som kanske hör till genren, är de ständiga infodumpningarna av teknisk natur. Kriminalteknikern plåtar med en kamera av märke xxx och modell yyy. Någon använder en kaffebryggare av märket si och så. Det får mig att falla ur förtrollningen i onödan och känns snarare som produktplacering. Vilket det kanske är, Emelie kommer ju från marknadsföringsbakgrund. Sedan har jag svårt för meningar som börjar i stil med ”Kriminalkommissarie förnamn efternamn gick flåsande uppför trapporna…” Det blir ett slags övertydlighet att skriva ut karaktärernas yrke eller titel som jag hellre sett att man visade genom handlingen. Nåväl. En bra bok är det lik förbaskat och jag kan varmt rekommendera den. Den kan bl.a. köpas här. Uppföljaren till ”Märkta för livet” heter ”Vita spår” och släpps i maj 2015.

Betyg [7/10] Bumlingar.