En härligt mörk skräckberättelse från Göteborg, Faktiskt rysligt bra! Fram tills nyligen var jag inte så noga med vilken underkategori en bok tillhörde, men genrepoliser försöker få mig att begripa. De lyckas sådär. Jag hävdar med en dåres envishet att en bra historia är en bra historia, oavsett kategori. Den här boken kan kategoriseras som skräck. Eller kanske Dark Fantasy? Jag vet inte, men förbaskat bra är det i alla fall.

Boken handlar om Isa som har en alldeles särskilt otäck förmåga som hon måste använda för att överleva, men den fyller henne med ångest och avsmak över sig själv. När hon hamnar på Lundbygården, ett boende för socialt missanpassade beläget vid Ramberget på Hisingen, så träffar hon socialpedagogen (hoppas jag fick titeln rätt) Sebastian. Även Sebastian har en särskild förmåga vilken han nu använder för att försöka förhindra de självmord som verkar följa i Isas spår. Det är en mörk värld, fylld av missbruk och tragedi som Pål målar upp, men genom all svärta anar man ett visst hopp och en omsorg om karaktärerna. Det känns att Pål beskriver en miljö han behärskar väl och allt är mycket trovärdigt och realistiskt. Även de övernaturliga inslagen vilket får mig att undra om Pål kanske har ett alter ego vid namn San Pål? Det är rätt häftigt att i en sådan här berättelse läsa om miljöer jag själv känner igen och de musikaliska referenser som anges bidrar också till mitt gillande. Slutet bygger upp mot ett klimax där spänningen tätnar, men det avstannar tyvärr lite granna och det otäcka uteblir. Jag tycker även att de inslag av längre ordväxlingar som förekommer blir en aning enahanda. (Mmm är en vanlig kommentar) Förutom detta är det en grymt bra bok och dessutom med ett läckert omslag. Jag hoppas på en uppföljare då jag vill se mer av San Sebastians mycket visuellt beskrivna färder i ”Himlen som gud glömde”, men oavsett vilket tänker jag läsa mer av herr Eggert. Boken ges ut av Styxx förlag och kan bl.a. annat köpas på Adlibris, Bokus och CDON.

Betyg [7/10] Bumlingar.