2014 var ett händelserikt år. I februari fick jag till slut tummen ur och friade till min älskade Ann-Sofie under vår Teneriffa-semester. Det blev kanske inte så romantiskt som jag tänkt mig då vi blev försenade till bordsreservationen (dagsutflykt till djurpark som drog över tiden), bordsplacering intill toaletterna och strejkande barn som inte ville vara på just den restaurangen. De ville hellre vara i all-inclusive-restaurangen. Hon sa åtminstone ja i alla fall 🙂

Senare under våren hände plötsligt även en annan sak som jag drömt om i så många år. Mitt gigantiska fantasyepos som jag arbetat på under så lång tid blev äntligen antaget av ett förlag. Genast blev det bråttom att hinna ta fram omslag till förlagets katalog och slipa till manuset så vi hann trycka det lagom till sommaren. Sedan har det bara rullat på med sena kvällar där jag putsat på nya bokmanus, startat blogg och försökt klura ut hur sjutton jag ska synas i mängden. Jag har ordnat releasefest för 100 personer, varit på bokmässan, varit med i både tidningar och radio och som avslutning haft boksigneringar i julvimlet.

Glamour, flärd, stora rikedomar, tv-intervjuer, nobelpris, filmatiseringar – ja allt det där lyser ännu med sin frånvaro. Jag vill påstå att inget av dessa exempel är särskilt viktigt för mig även om en del så klart skulle vara roligt i hanterbar dos. Jag fortsätter gärna att skriva under radarn. Kruxet är att jag inte kan försörja mig på mitt författande så det måste ske på min fritid. Under sena kvällar och nätter när barnen är nattade, när jag egentligen själv också borde sova och skaffa energi. Därför är det kanske inte så konstigt att jag just nu, när året lider mot sitt slut, känner mig så oändligt trött. Jag står och tittar på ett bråddjup som jag har besökt förut. Det talas populärt om väggen men för mig har det alltid varit ett bottenlöst slukhål. Men jag tänker inte trilla i.

Nu låter det kanske som att jag är bitter men det är jag inte. Tvärtom är jag oerhört tacksam att jag fått chansen att ge ut min bokserie Serahema Saporium. Hade jag däremot inte fått bokkontrakt hade förmodligen min skräckroman i stort sett varit klar nu. Istället har jag på sätt och vis fått ytterligare ett jobb. Min fritid fylls som sagt av bloggande, boksigneringar och finputsning av redan färdiga bokmanus. Dessutom vill jag ju vara en god familjefar och sambo. Jag blir stressad av tanken att mitt nuvarande bokprojekt måste bli fantastiskt om jag ska ta mig ett snäpp upp i försäljningen. Mitt huvud är bara så fyllt utav berättelser att det just nu känns som att det ska explodera och jag hinner inte skriva ur mig dem. De bara växer och tar mer plats, skriker efter uppmärksamhet. ”Prioritering!” kanske någon ropar åt mig likt en självutnämnd författarcoach, flåshurtigt som Mia Törnblom. Och visst ser jag valen, men de är inte enkla. Lägg mindre tid på böckerna och sov är nog den akuta prioriteringen. Gå ner i arbetstid från heltidstjänsten och skriv är den andra. Men hur stänger jag av delar av min egen hjärna? Berättelserna och karaktärerna finns ju redan där. Om jag bara hade råd att skriva så har jag i mitt huvud redan material för minst tio åt framåt. Och förmodligen skulle det nog gå att skapa en tillräcklig inkomstkälla om jag bara släppte sargen, men det skulle kräva väldigt hårt arbete. Och att jag kastar in min familj i en otrygg tillvaro istället för ett välbetalt ingenjörsjobb. Det gör jag bara inte och det beslutet är inte endast mitt.

Så istället bloggar jag vidare och hoppas att försäljningen på magisk väg en dag ska skjuta i höjden. För den chansen är ganska minimal. Jag skriver i en förvånansvärt smal genre, på ett litet bokförlag. Böckerna säljs online eller i ett fåtal butiker och då är det enkel matematik att inse att det inte blir så stor inkomst på det hela, om böckerna inte finns överallt. Det är sedan lite lustigt att bland de filmer som går bäst på bio ofta se skapelser med fantastiska element. Tänk om detta kunde återspeglas i bokförsäljningen och att fler upptäckte att det är ännu mer fantastiskt att läsa sig in i en värld än att bara ta del av den under ett par timmar. En önskning inför 2015.

Nåväl, jag kanske är trött men jag är inte utslagen. Med förhoppning om ökad försäljning och att detta kan leda till mer tid att skriva ser jag fram emot 2015. Då ska jag bland annat besöka fantasykongresser och kanske sätta mig på någon medeltidsmarknad och sälja böcker. Dessutom ska jag försöka styra upp en riktigt grym boktrailer. Det börjar bli dags nu. Får jag bara vilat upp mig lite ska jag även sätta tänderna i manuset till ”Serahema Saporium 1:3 – Nattlöpare”. Det är hyfsat färdigt och väntar bara på lite komplettering så tror jag allt att vi ska få det redo tills sommaren.

Gott nytt år och tack alla läsare för att ni hjälper mig att sprida mina böcker! Och ett extra stort tack till alla saporister som dyker upp på mina signeringar. Under 2015 ska jag ordna något åt er som bevis på min tacksamhet.