#Steampunk. En cool genre som jag egentligen inte är så intresserad av. Det känns som att den ofta handlar mer om yta än innehåll, men visst öppnar genren upp för läckra koncept och steampunkbilder kan jag titta på hur ofta som helst. Kanske det är frånvaron av elektronik som grämer mig? Jag är ju trots allt elektroingenjör.

Det har dykt upp en möjlighet för mig att prova mitt pågående världsbygge. Känna på den stad som växer fram och de förutsättningar som finns där. Jag tänker nämligen skicka in ett bidrag till en novelltävling på temat steampunk. 20 bidrag ska gallras ut för att sedan hamna i en antologi. Nu är inte min kommande serie tänkt att vara steampunk utan jag tänker mig något aningen modernare, en blandning av amerikanskt 30-tal, ett mer lågteknologiskt star wars fast med en släng av romarriket. Kanske dieselpunk kommer närmare som genre, fast ändå inte. Fördelen med just noveller är att man kan testa koncept tämligen enkelt och genom att förlägga berättelsen i min novell ungefär femtio- hundra år tidigare än min tänkta serie så kan jag nu låta världen befinna sig i en steampunkperiod. En första industriell revolution.

Och det funkar! Det funkar riktigt bra till och med och berättelsen kom som av sig själv. Jag tycker att staden känns levande och trovärdig och jag tillåts ta smakprov på grogrunden för några av de konflikter som min serie ska handla om. Berättelsen skrev jag klar igår kväll (fast ja, jag la mig alldeles för sent. Kunde helt enkelt inte sluta) så nu återstår redigering och en runda hos testläsare innan jag skickar in mitt bidrag.

Återstår att se hur det går i tävlingen. Att komma med i en antologi är så klart en bra annonspelare där jag kan locka nya läsare till mitt övriga författande, men oavsett hur det går är jag oerhört nöjd. Och om jag inte går vidare i tävlingen kan kanske den som prenumererar på mitt nyhetsbrev se fram emot berättelsen senare i år.